'Ur Hjärtats Djup!'

Sitter här och tänker, tänker på allt jag hunnit gå igenom i mitt liv så här långt.
eller rättaresagt vad jag och min familj gått igenom tillsammans. Kommer ihåg från att jag var runt 3 år, när nästan alla i familjen bodde ihop. jag syrran mamma och bröderna. alla förutom min äldsta bror. han hade redan skaffat sin egna lilla familj, bodde ihop med sin nuvarande fru och barn. mamma jag och mina syskon bodde i ett hus här i bro. de var alltid fullt hus. bröderna lekte alltid med mej och syrran, och om dom inte gjorde så drygade vi oss mot dom o deras kompisar. klart att småsyskon alltid vill vara med hehe. som dom gångerna mamma inte var hemma när hon jobbade natt, var vi alltid uppe sent med bröderna och kollade på tex skräckfilmer. var alltid lika rädd och gå och lägga mej efter filmen, men fick alltid sova med någon av bröderna så jag jag slapp mardrömmar :). de e minnen som aldrig kommer suddas ut. har verkligen alltid sett upp till mina äldre syskon. har redan som liten försökt vara som dom, cool, snygg, smart och populära :) men ja kommer aldrig kunna mätas upp av mina 6 syskon som betyder så otroligt mycket för mig. dom har verkligen alltid funnits där när man behövt dom som mest. vi alla har fått se så mycket, alkohol, knark, misshandel m.m. och vi har aldrig tvekat att någonsin sluta älska för de. vi har aldrig klandrat någon annan för de vi gått igenom. och mamma jag vet att du själv haft en väldigt tuff uppväxt. och saker och ting kommer man ju aldrig kunna släppa. men vi har hjälpts åt att komma så långt i livet. man måste ju lära sig att förlåta. och de har ja lärt mig. de är ju inte förens nu i denna ålder man insett igentligen vad man gått igenom. jag vill inte direkt gå in på nå exakt. men alla bråk, tjafs och tårar vi delat. så kommer jag aldrig sluta älska er. de vi har gått igenom har gjort oss ännu starkare. så glad ändå att vi fortf håller ihop. även fast du roberth bor en bit bort hehe. jag blir glad bara av att se er de gör min tid värt att fortsätta. mamma även fast vi tappat kontakt och aldrig direkt kunnat förstå varandra så är du ändå högst upp i mitt liv. har velat ändra på saker och ting i livet, men man får lära sig att acceptera hur livet ser ut. mitt starkaste band till syskonen är min storesyster som alltid hållt om hand i mig. vi har alltid stöttat varandra, vi har verkligen gått igenom allt man kan gå igenom. blod svett och tårar. men vi har aldrig gett upp! jag vet, jag vet verkligen att du alltid kommer finnas vid min sida. jag behöver aldrig tveka med dig därför älskar jag dej så enormt stort. du är min andra halva mitt allt som jag aldrig skulle kunna leva utan. de är du och jag hand i hand tills döden..och min pappa är de aboslut finaste som finns, går inte beskriva hur tacksam jag är pappa efter allt du gjort mot mig. du är underbar. världens bästa pappa helt enkelt. Tack för allt du gjort för mig och sarah. du är bäst <3.  pappa är så otroligt stolt över vårt syskonband, han vet att hans 2 döttrar alltid kommer hålla ihop. när du fick din diagnos (borderline) så hade ja väldigt svårt och acceptera de, jag förstod inte riktigt hur allvarligt de var. jag kunde inte se mina egen syster skära sig och äns vilja ta livet av sig. jag ville ju inte leva utan dej! därför ja blev så besviken, trodde verkligen att du skulle lämna mig. när vi sagt i alla år att vi alltid kommer vara tillsammans att inget kan någonsin sära på oss och så gjorde du sådär. men du syster jag vet att de e bra nu. du ville inte äns själv göra sådär men de blev så just då. så lova mej gör aldrig om de!! jag behöver ju dig. vill inte äns tänka tanken ett liv utan dig. du är vackrast du är min favorit! och sen när jag tänker på hur man borde ta livet på allvar, man vet aldrig när man mister en nära. jag var så rädd så otroligt rädd när vi fick veta att min bror fick cancer. de e människans värsta mardröm och få den diagnosen. man tänker, hur fan ska ja takla dehär? vad händer nu? kommer han överleva lr kommer han dö. Christian fick diagnosen angiosarcom (en väldigt elakartad tumör) våren/sommarn 07 de tog knäcken på familjen. vi fick även reda på att christian var 4e människan i hela världs historien som hade den slags cancer. läkarna på akademiska i uppsala sa att vi kunde räkna mej att christian högst skulle få leva 3 månader till.. han genomgick en stor operation, men allt försvann inte! cancern växte och nu sökte christian vård på ks i solna. där såg dom att cancern fortf var kvar. han genomgick en stor operation igen den tog 13 timmar. alla var på spänn, den tiden var verkligen skit jobbig för alla oss i familjen. hur väl man visade de lr inte. jag kunde inte själv direkt förstå, tänkte bara hela tiden. nee min bror har inte cancer ;/  de gjorde en så jävla ledsen och veta att äns kött och blod kanske kommer dö. de var så himla svårt och förstå hur pass allvarligt de igentligen var! christian gick ungefär igenom 4-5 stora operationer under 08 året. och under den tiden fått cellgifter och strålbehandling. jag är så fruktansvärt glad att han lever idag att allt har gått så fantastiskt bra! vi vore ju inte dom 7 utan dej bror.. du är starkare än någon annan på denna jord. du klarar allt. du har gått igenom de värsta man kunnat tänka sig. ett levande bevis på att man klarar sig bara om man är envis. och du ville leva och gav dej fan på att du skulle överleva mot den elaka tömören. älskar dig så mycket christian!  jag har lärt mej att desto mer man går igenom i sitt liv desto starkare blir man.. och min barndom vette fan om jag hade klarat utan min syskon. jag vet att jag inte är själv med att ha en svår/taskig bardom, de finns så många många i världen som går igenom så mkt på så kort tid. man ska inte behöva se och höra de som inte är behövligt som barn. jag brukar tänka för mej själv ibland, varför fick ja gå igenom de där osv. varför all skit.. de finns så många frågetecken! men man ska inte haka upp sig på tiden som var förr, för då kan man ju aldrig gå vidare. och nu när jag själv har min son som gör min dag värt och leva så kämpar jag för allt. allt för att min son ska ha de bra och trivas :) Aaron är mitt bevis på hur man kan se ljus i livet hur man måste se framått och bara leva livet.
Men ändå är de lite läskigt och veta att någongång i framtiden kommer man behöva säga farvär. Men jag tror att man möts igen fast bara på en annan plats. där man alltid kommer få vara tillsammans. under min tid här i livet hittills har ja hunnit mista 4 vänner. och dom får ja träffa i nästa liv igen :). de vet jag! dom kommer ha himmelsportarna öppna när man kommer upp dit. nu blev detta inlägg längre än jag trodde. men skönt och få skriva av sig lite. kändes att ed behövdes. fast ja har mer och skriva men de kommer sen :) så håll i er hehe..

här kommer en låt som ja verkligen älskar. så lyssna och njut. tack för mig.. vi hörs :)
ta hand om er alla där ute.. puss å kram